Butiksstölderna ökar i omfattning

Nedläggning av stöld och snatteriärenden

Nedläggning av stöld och snatteriärenden

Idag har polisen rätt och näst intill skyldighet att lägga ner polisanmälningar som antingen kostar för mycket pengar att utreda eller där påföljden är mindre än 3 månaders fängelse.
Snatteri är det samma som stöld men anses som ringa med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter. Gränsen för snatteri varierar men brukar handla om värden upp till 1000 kronor.

Det är svårt att utifrån statistiken avgöra butikstöldernas omfattning då många stölder och snatterier inte upptäcks. Specialstudier av butikernas svinn visar att endast fem till tio procent av det totala antalet butiksstölder upptäcks och anmäls.

I en skolundersökning gjord av Brotts Förebyggande Rådet (BRÅ) uppgav var tredje niondeklassare att dom snattat något det senaste året.

De mest attraktiva varorna att stjäla är dagligvaror som är dyra eller lättåtkomliga som t.ex. godis, rakprodukter och batterier m.m. Detta enligt branschorganisationen Svensk Handel.

Under 2017 anmäldes totalt 45 600 stölder. I cirka 46 procent av fallen, har ett brott klarats upp genom att åtal väckts, den misstänkte har erkänt, eller att en person inte åtalas för snatteriet eftersom de i vissa fall åtalas för flera brott i samma sammanhang.

Att endast cirka hälften av polisanmälningar som görs utreds är näst intill ett haveri. Och andelen gärningsmän som fälls i domstol för snatteri är så försvinnande få att det inte syns i statistiken.

 Ofta ligger dessutom beloppet på de stulna varorna under den magiska 60 kronors gränsen vilket finns i riksåklagarens riktlinjer, som kan innebära att brottet inte behöver utredas.

Vad säger då lagen?

Grundregeln enligt 23 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) är att en förundersökning ska inledas så snart det finns anledning att tro att ett brott har begåtts. Förundersökningen har till syfte bland annat att utreda om det har begåtts ett brott och vem som kan misstänkas för brottet samt att samla tillräckligt med material för att åklagaren ska kunna ta beslut i åtalsfrågan. Det finns dock vissa undantag från förundersökningsplikten. Ett sådant undantag är bestämmelserna om förundersökningsbegränsning i 23 kap. 4 a § RB (bilaga 1). Där framgår att en förundersökning inte behöver inledas eller kan läggas ner

  1. när straffvärdet för brottet inte överstiger fängelse i tre månader och fortsatt utredning skulle innebära orimligt stora kostnader (så kallat disproportionsfall).
  2. när man kan anta att något åtal för brottet inte kommer att ske till följd av reglerna om åtalsunderlåtelse (åtalsunderlåtelsefall) eller om särskild åtalsprövning (åtalsprövningsfall) samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts. (BRÅ)